Ann Wåhlström inspireras av olika tekniker och av glasets oändliga möjligheter. Hon handplockades till Kosta Boda i mitten av 80-talet efter en tid i USA, då hennes konstnärskap tog ordentlig form.

– I Sverige fanns det strikta regler för hur man skulle blåsa glas. I USA började man med att kalla sig ”artist” redan i konstskolan. Sedan bara gjorde man. Det var en befrielse att få arbeta där! Som att plötsligt få improvisera efter att tidigare bara spelat efter noter.

Vas Iris är tillverkad med en gammal teknik som kallas “optik”. Den medför en ganska omfattande tillverkningsprocess med flera olika formar, och krävde sin tid både av glasblåsare och formgivare innan rätt sorts mjukhet i mönstret framträdde.

– Tänk dig en ut- och invänd citronpress. Det är med hjälp av en sådan som ränderna i min munblåsta vas Iris blir till. Glasmästaren fångar an glas på pipan och liksom stöter ned glasmassan i “citronpressen” under några sekunder. Det räcker för att glaset ska ”minnas” ränderna.

Tillverkningen av vaserna i serien Iris börjar på natten, på Reijmyre glasbruk i Östergötland. Glassmältaren höjer då temperaturen i smältugnarna till 1400 ° C och skopar i cirka 500 kilo glasmängd som sedan smälts under noga övervakning. Framåt morgonen sänks temperaturen för att glasmassan ska vara nere i arbetstemperaturen 1100 ° C när glasblåsarna börjar sin arbetsdag klockan 06.00.

I tillverkningsprocessens första steg samlas glasmassan på en glasblåsarpipa, som därefter formas av uppblåsaren. Uppblåsaren formar glasmassan först med en träskopa och blåser upp den för att passa i en räffelform. Slutligen blåses glaset upp i en trä- eller grafitform till en vas, varpå det återstår nedkylning, efterbearbetning och kvalitetskontroll innan vaserna signeras med “Svenskt Tenn” och Ann Wåhlströms initialer.